|
|
Den tjugofemte juli nittonhundrasjuttionio Timo Räisänen.
Tre år senare gav jag mig ut på den musikaliska färd som jag kommer att hänge mig åt tills den dag jag dör.
Samtidigt startade jag mitt första band med en polare i skolan. Han hette Robin och bandet hette Cobra Kahn. Då började jag också skriva låtar. Låtarna handlade om att jag var to cool for school och sprang runt på olika ställen medan en massa skitsnygga brudar kollade på mig och ville ha mig. Men jag hade oftast en speciell tjej så de andra tjejerna kunde ju bara drömma. En annan låt handlade om att armén ville ha min expertis för att rädda landet medan jag bara ville sitta hemma och röka cigarr. Den hette ”Live nice, feel good”. Roligt va?
Nu följer ett antal år med olika band och så.
Sedan reste jag till USA och vann ett stipendium för ”Outstanding Jazzmusician”. Jag slutade i kommunala musikskolan för att det inte gav mig något och lovade mig själv att ingen någonsin ska lära mig något om musik. Jag kan bäst! Detta löfte har jag hållit fram till ett par år sedan då jag insåg min dåraktighet. Visst vet jag alltid bäst själv men det kan ju hända att andra kan ha något nyttigt att säga också. Ibland. Man lär så länge man lever. Men jag är glad att jag inte gick på någon musikhögskola i alla fall.
I alla fall: På gymnasiet hände två viktiga saker. Jag startade ett band som hette Fred's United Drivers och ett som hette Fiesta.
Fred's var jätteviktigt under de åren där min pubertet skulle ägt rum. Vi hade riktiga konserter och till och med småturnéer. Jag visste ju redan innan att min plats var på scen men under den här tiden blev det verkligen helt klart för mig. Jag började upptäcka att folk lyssnade på mig. Det bildades till och med en fanclub och inte bara folk i min egen stad visste helt plötsligt vem jag var. Vi spelade tills jag tröttnade fyra år senare. Vår sista demo ”fred's dead baby” är faktiskt rätt bra till och med med dagens mått mätt. Inte fantastisk men rätt bra.
I Fiesta spelade jag trummor. Vi blev jättehajpade men hade egentligen inte en så bra grund att stå på. Sveriges mest dysfunktionella band skulle man kunna kalla oss. Men rockstjärnor, det var vi. Jag var fortfarande ett barn jämfört med de andra i bandet så det var jävligt häftigt när vi åkte och spelade på Lollipopfestivalen i Stockholm och Emmabodafestivalen i Emmaboda. Just där drack jag för övrigt mer än jag någonsin har eller kommer att dricka under en dag. Två flaskor whisky. Shit vad man är stark är man är ung och kåt. Fiesta har aldrig officiellt lagts ner. Vår sista demo var skitdålig. Men rätt häftig. Som ett fuckofftecken ungefär.
Sen gjorde jag lumpen och spelade in en demo med min kompis Håkan. Han ville att jag skulle spela trummor och sen så spelade jag lite gitarr också och sen så sjöng jag lite kör också. Den demon blev helt otroligt bra. Maken till låtskrivartalang och sångarglädje hade jag aldrig sett.
Från att ha gått på lite inspiratorisk tomgång i ett par år så exploderade helt plötsligt varenda del av min kropp och min själ av musikglädje. Helvete vad bra grejer vi gjorde ihop, det är faktiskt helt otroligt. Jag älskade honom. Jag älskade allt! Jag hittade en tjej. Henne älskade jag också! Jag älskade Borås! Så jag flyttade dit! Jag älskade layout! Så jag tog ett jobb som Art Director! Jippi!!! LIVET! ÄR! SÅ! JÄVLA! GOTT! Ingenting kan stoppa mig! Vi turnerade och fick femmor i varenda jävla tidning! Det var skittråkigt i Borås! Men det gör ingenting! Vilken jävla skitstad! Men det gör ingenting! Jag säger upp mig! Jag flyttar tillbaka till Göteborg! Jag älskar Göteborg!
Under den här perioden blev jag känd som Duracellkaninen.
Jag startade ett nytt band som hette Her Majesty (som är hur viktigt som helst för mig men som jag får vänta lite med att skriva om, jag har fortfarande inte så mycket distans till det). Jag gifte mig (lite måste jag få behålla som privat). Jag producerade åt andra artister (inte så mycket att skriva om men en del av min skola). Jag släppte tre skivor på ett år.
Biografin är ett utdrag från Timo Räisänens hemsida. Klicka på hans logo högst upp på sidan för att läsa hela biografin.
|
Discography |
|
| |
Lovers Are Lonely (CDS) |
| |
Don´t Let The Devil Ruin It All (CDS) |
| |
Lovers Are Lonely (CD) |
| |
Pussycat (CDS) |
| |
Fear No Darkness, Promised Child (CDS) |
| |
I´m Indian (CD) |
| |
Let´s Kill Ourselves A Son (CDS) |
| |
Sweet Marie (CDS) |
| |
Love Will Turn You Around (CD) |
| |
My Valentine |
|
|